1400-1500

Kapitalismens födelse

Under 1500-talet motsvarade den sammanlagda, globala produktionen av varor ett värde (i dagens pengar) ca 250 miljarder dollar. Räknar man om detta i värde per person (per capita) blir det ca 550 dollar per person 1500, jämfört med 8800 dollar per person idag. Detta handlar inte om inflation, utan om att vi idag är mycket mer produktiva än vi varit tidigare. Vad är det som har hänt under dessa 500 år som kan ligga bakom en sådan enorm tillväxt?

Pengar och Synd

Skärmavbild 2017-09-26 kl. 16.21.44.png

Som vi har sett är pengar och krediter ingen ny uppfinning, men det tog relativt lång tid för dessa verktyg att uppnå sin fulla potential. Redan i Gamla Testamentet används valutan Shekel för att bestämma bötesbelopp och liknande, men en annan regel i samma text kom att begränsa de ekonomiska systemen under lång tid framöver, åtminstone i västvärlden.

Lånar du penningar åt någon fattig hos dig bland mitt folk, så skall du icke handla mot honom såsom en ockrare; I skolen icke pålägga honom någon ränta.        Andra Mosebok 2:25

Länge fanns inom kyrkan - och därmed inom alla kristna samhällen - en idé om att pengar och rikedom var något fult. Fulast av allt var att ta ränta - eftersom det man köper och säljer med ränta är "tid", och all tid tillhör Gud enligt kyrkan. Men framförallt handlade det nog om att fördelningen av resurser genom pengar lätt tenderar att bli orättvis. Eftersom ekonomin (de samlade resurserna i samhället) historiskt sett har varit ganska statisk, det vill säga lika stor från år till år, så måste den som bli rik få en större del av kakan än den som är fattig. Kyrkans syn på denna orättvisa genomsyrar stora delar av Gamla och Nya Testamentet, som exempelvis här, i Lukasevangeliet:

Ja, det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike. Lukas 18:25

Att sen kyrkan var en oerhört rik organisation som mer än gärna lade beslag på böndernas tillgångar är förstås en annan sak - men i de kristna värderingarna, som blir förhärskande i stora delar av Europa från ca 400 år efter Kr och sedan fortsätter att vara oerhört viktiga i Västvärlden i över tusen år, så ingår det trots allt att pengar är något fult - och att ränta är fulast av allt. 

Entreprenörens dilemma

Skärmavbild 2017-09-27 kl. 06.45.31.png
 

tillväxt

 

entreprenörer

Idag är ränta inte längre något man fnyser åt - förutom den överdrivna räntan (som än idag kallas "ockerränta"). Hur kom det sig att vi som samhälle har ändrat åsikt i den här frågan?

På ett sätt handlade det om att tillväxt var ett relativt okänt fenomen. Pengar och handel är förstås inget som är nytt på 1400-talet, under senmedeltiden så fanns väl etablerade och vidsträckta handelsnätverk över stora delar av den kända världen. Men samtidigt är ekonomin relativt statisk. Det finns ingen anledning att tro att nästa år kommer vara så oerhört mycket bättre än detta år. Snarare upplevde många att man rörde sig bort från en guldålder och gick mot undergången (detta har att göra med att kristendomen är en linjär religion, det vill säga tiden har en definitiv början och ett definitivt slut). De flesta av Europas länder var ungefär lika rika, och "väst" var på intet sätt mer framgångsrik än någon annan kontinent. 

Jämför man detta med idag så är ju just tillväxten det kanske viktigaste måttet på hur hälsosam en ekonomi är. Vi förväntar oss att vår ekonomi skall växa - om jag investerar pengar i ett företag idag så räknar jag med att min investering leder till att pengarna växer över tid.

Historiskt sett är detta dock väldigt ovanligt. I många, många tusen år skedde förändringar långsamt eller inte alls, och det var minst lika vanligt med dåliga år som med bra. I det tidiga jordbruket fick man räkna med att det var missväxt med jämna mellanrum, och att missväxten vissa år var katastrofal.

I ett samhälle där det inte finns någon tillväxt kan det inte heller finnas särskilt många entreprenörer. Vem vågar investera pengar om det inte är särskilt troligt att dessa pengar kommer att förräntas? Men hur skall en person som vill starta exempelvis ett bageri kunna låna pengar till detta om ingen vill investera? Detta är entreprenörens dilemma: hur skall jag kunna visa att mitt företag är bra om jag inte får folk att investera - och hur skall folk våga investera om de inte med egna ögon ser att mitt företag är bra? Resultatet blir att det startas det få nya företag, och de som finns tenderar att vara rätt statiska. Om ingen tror att ekonomin kommer växa, blir konsekvensen av detta att ekonomin inte växer. Detta brukar kallas "en självuppfyllande profetia" - en ond cirkel där den ekonomiska utvecklingen inte har någon chans att komma igång ordentligt. Men på 1400-talet börjar det hända saker, och slutresultatet av detta är att vi dag ser på den ekonomiska "kakan" som något som vi förväntar oss växer varje år. Det som händer är att Européerna "upptäcker" resten av världen.


Salt och peppar

Skärmavbild 2017-09-25 kl. 16.32.53.png

Lär dig mer om: Skörbjuggens historia

 

Christopher Columbus

När dykare 1993 hittade vraket efter det portugisiska 1600-talsskeppet Nossa Senhora dos Mártires,  var det säkert med spänning man genomsökte vrakdelarna. Skeppet var känt eftersom det hade sjunkit nära sin hemmahamn efter att ha rest halvvägs runt jorden., och de skatter och rikedomar som hade fyllt lastutrymmet hade försvunnit ner i djupet. Men begreppet "skatt" är förstås relativt till vad man upplever som värdefullt (värde är ju som bekant en mental och inte fysisk egenskap hos ett föremål) - knappt något guld eller silver fanns kvar i båten, utan det mesta av värde hade bytts bort i Indien. På botten hittade dykare mängder med svartpeppar. Den försvunna "skatt" man hade pratat om på 1600-talet var idag en vara så värdelös att man kan få den gratis på vilken resturang som helst.

Länge (långt in på 1700-talet) var det Asien och inte Västeuropa som var den viktigaste och mest produktiva ekonomin. Därför var det hög efterfrågan på produkter från Asien i Europa, men inte så hög efterfrågan på europeiska varor i Asien - så ren byteshandel kunde inte komma på fråga. Istället ville exempelvis Kina ha guld eller silver. Varorna från Indien och Kina var ju dessutom tvungna att färdas långt, genom långa handelsnätverk där varje vara ökade i pris vid varje mellanhand. Till slut kunde varor som var billiga i Indien kosta 100 eller 1000 gånger så mycket när de väl kom fram till Europa. Det gick dessutom inte att tillfredställa behovet från annat håll - det fanns det många kryddor som överhuvudtaget inte kunde växa i det europeiska klimatet, vilket förstås begränsade tillgången (och höll priset högt).

Peppar och andra kryddor blev därför tidigt statusprodukter i Europa. Värst var romarna som konsumerade enorma mängder peppar, och därav ständigt hade ett handelsunderskott till Indien, en bidragande orsak till att Romarriket försvagades för att till sist kollapsa år 476 e kr. Kontrollen av handeln med kryddor kom sedan att hamna i det muslimska Ottomanska riket i nuvarande Mellanöstern. Men konflikter mellan kristna och muslimer gjorde det svårt och dyrt att frakta varor på de gamla handelsvägarna som gick via östra Medelhavet, och priserna höll sig därför stadigt på en hög nivå. Samtidigt skedde en hel del utveckling inom exempelvis navigation och skeppsteknik, så det började se mer och mer möjligt ut att faktiskt åka direkt till Indien med båt och undvika alla mellanhänder och på det sättet själv göra en enorma vinst om man bara lyckades ta varorna hela vägen hem igen. Detta blev en dröm för många entreprenörer i de ekonomiska centrum som vid den här tiden utgjordes av de italienska stadsstaterna Genua, Venedig och Florens.

1484 kom Christopher Columbus, själv född i Genua i nuvarande Italien till det portugisiska hovet i Lissabon med ett förslag. Han ville att kungen skulle finansiera en flotta med vilken Columbus kunde segla västerut, med förhoppningen att han skulle hitta en genväg till kryddodlingarna i den indiska övärlden. Om han hittade en sådan genväg skulle detta betyda att den portugisiske kungen skulle kunna göra en rejäl vinst på sin investering. Men Columbus hade inga bevis för att hans företag skulle lyckas och kungen tackade nej.

Columbus vände sig istället till Ferdinand och Isabella, regenter i grannlandet Spanien, och där hade han bättre tur, och några år senare seglar han till slut iväg västerut - och därmed också in i historieböckerna. Faktum är, som historikern Donald J Harreld beskriver, att mycket av denna process just handlar om enskilda personers drivkrafter. De portugisiska kungarna försökte under 1400-talet att tvinga bort muslimerna från andra sidan Gibraltar, och detta förde dem och deras båtar längre och längre ned längs den afrikanska kusten, tills de till slut närmade sig Afrikas södra udde, och därmed en sjöväg till kryddhandeln i Indien. På samma sätt strävade Genuas ledare efter att konkurrera ut grannstaden Venedig (som hade makten över handeln med Ottomanska riket), och därmed stöttade de exempelvis Portugal med pengar för att skicka ut fartyg för att hitta nya handelsvägar som inte Venedig hade kontroll över.

Under 1400-talets slut blev resorna längre och längre, och också farligare och farligare. Ibland hör man att folk tyckte Columbus var tokig som seglade ut på havet - tänk om han trillade över kanten! Det finns inte så mycket sanning i detta. Han hade aldrig för avsikt att bevisa att jorden var rund, för så mycket visste man sedan länge, åtminstone om man hade gått i skolan. Men däremot var det ingen som visste hur stor jorden var, och eftersom man inte kan frakta med sig hur mycket färskvaror som helst var det stora problemet att man riskerade att svälta ihjäl om resan blev för lång - därför innebar resan en enorm risk. Även långt senare, när man var betydligt mer erfaren och kunnig om hur och vart man skulle segla skulle risken att dö under resan ligga på ca 50% för en sjöman.

När Columbus och hans flotta seglar märker de snart att havet är oerhört mycket större än man någonsin kunnat ana. När man väl når land tror man att man kommit fram till Indien, men faktum är att jorden är mycket, mycket större än så. Man hade bara rest en liten del av den långa resan, och stött ihop med Amerika, världsdelen som ligger mitt emellan Europa och Asien. Den här insikten kommer Columbus aldrig att nå - faktum är att han fortsätter att resa fram och tillbaka flera gånger utan att någonsin förstå att det han kallar "Västindien" inte är precis väster om Indien, utan ett halvt jordklot ifrån. Detta missförstånd finns kvar i begrepp som just Västindien och Indianer (den amerikanska ursprungsbefolkningen)


Världen växer

Lär dig mer om: 

Cortes och Aztekerna

av Peter Englund

Columbus och hans efterföljare etablerar europeiska imperier i Central- och Sydamerika, till fördel för Europa, men till priset av det bokstavliga utplånandet av de rika civilisationer som redan fanns där. När Ferdinand Cortes landstiger hos Aztekerna på långfredagen 1519 så möter han ett rike i vilket det redan finns vägar, kanaler, skolor, städer, palats, vattenledningssystem, domstolar, böcker och mycket annat som spanjorerna såg som självklarheter i en modern civilisation, men uppfunnet helt utan inflytande eller intryck från Väst. Dessa högkulturer innebar dessutom mäktiga motståndare som små grupper av sjömän och soldater från Spanien knappast skulle kunna besegra. Ändå blev det så.

Även om Columbus inte hittade sjövägen till Indien, har det han upptäckte visat sig vara betydligt viktigare, och det har påverkat världshistorien betydligt mer än kryddhandeln någonsin kunnat göra. Det man finner i Sydamerika är enorma rikedomar, främst silver (Argentina, exempelvis, betyder just "Landet av Silver"), och med fullastade skepp seglar man tillbaka. Nu blev det plötsligt väldigt intressant (nu när man hade ett exempel på hur bra det kunde gå) för de som hade pengar att investera dem i nya expeditioner och handelsresor, och Upptäckareran tar sin början. Plötsligt är de gamla handelsnätverken utkonkurrerade av helt nya sjövägar och marknader - och produkter. Under många tusen år hade civilisationerna på varsin sida om de stora världshaven utvecklats i fred, domesticerat en viss typ av djur och växter. Under denna period får man dock upp ögonen för vad man har för något "på andra sidan". Resultatet är att de olika marknaderna börjar exportera olika typ av varor till varandra, och plötsligt finns det knappt något som inte går att få tag på i så väl Europa, Asien som i Amerika. Hästar och nötkreatur till Nordamerika, vilket också innebär att mjölkprodukter plötsligt blir tillgängliga även här. Potatis, tobak, tomater, chili och paprika gör entré på den Europeiska marknaden, liksom majs - Amerikas motsvarighet till Europas vete.

Men också mindre lyckade exporter görs. De europeiska sjömännen tar med sig sjukdomen Syfilis till Europa, och i gengäld ger man ursprungsbefolkningen smittkoppor. Eftersom dessa sjukdomar var vanliga i sina respektive hemländer så fanns ett visst skydd mot dem i människornas immunförsvar. Men för folk som stötte på sjukdomar de aldrig tidigare mött, blev resultatet ofta katastrofalt. Exempelvis dör uppemot 90% (olika forskare har gjort olika beräkningar) av ursprungsbefolkningen i Centralamerika av sjukdomar och elände som spanjorerna för med sig. Även människor fraktas världen över, såväl frivilligt som ofrivilligt. Människor reste från det tätbefolkade Europa till Nord- och Sydamerika för att pröva lyckan, och europeiska stormakter samarbetade med den afrikanska slaverihandeln, vilket förstås flyttade mängder av människor från afrika till främst Sydamerika. Faktum är att endast några procent av slavarna hamnade i det som i dag är USAs södra delstater, men eftersom de här behandlades bättre (relativt sett) än sina olycksbröder och -systrar som hamnat i central- och Sydamerika så började denna procent växa av sig själv (slavarna fick alltså barn), medan skeppen ständigt gick fulla till Sydamerika med nya slavar då de man redan skickat dött av sjukdomar och den fruktansvärda behandling de fick utstå.

Om världen tidigare hade varit rätt statisk och inget land nödvändigtvis rikare än något annat, så hade detta nu börjat förändrats. Europa började så sakteliga att bli rikare än resten av världen (räknat i BNP). Men en rikare befolkning innebär också att människor kan begära mer betalt och att det oundvikligen blir dyrare och dyrare att tillverka saker, medan det i de fattigare länderna är mycket billigare. Den trend vi kan se idag att Europa och USA flyttar mycket av sin produktion till exempelvis Kina och Indien är en konsekvens av att skillnaden i rikedom mellan Öst och Väst började växa, med start för ca 500 år sedan.

De enorma vinster som man hade drömt om blev också en realitet, men bara för vissa. Till en början höll de portugisiska sjöfararna priset på kryddor kvar på den medeltida nivån, vilket innebar enorma inkomster till staten. Men efter hand kom andra europeiska nationer ikapp portugiserna och monopolet bröts. Priset på peppar skulle sedan komma att falla med närmare 85% de närmaste seklen. I vilket fall så tillföll vinsterna en liten rik elit i Europa.

Världen hade i ett slag blivit global - men global på Västeuropas villkor. Men oavsett om utbytet av människor, djur, produkter och tjänster var positivt eller negativt för de människor som bodde i de olika delar som påverkades av upptäcksresorna så var en sak klar - världen hade förändrats i grunden och skulle aldrig mer bli som den en gång varit.

En växande kaka

Skärmavbild 2017-09-25 kl. 16.31.51.png

Hur påverkade detta det ekonomiska tänkandet i Europa? Länge hade man varit av uppfattningen att ekonomin var ganska statisk - det vill säga varken växte eller krympte. Det innebär att den enda konsekvensen av att någon blev rik var att någon annan då måste bli fattig. Man kan ju förstå att rikedom därför uppfattades som något negativt rent moraliskt! Problemet med detta är dock att all tillväxt förutsätter "kredit", det vill säga att jag kan låna av mina framtida inkomster för att betala för något idag, så att mina inkomster i framtiden skall öka (alltså en "investering"). Men om ingen trodde att du skulle ha mer pengar imorgon än idag, varför skulle man då låna ut pengar till dig? Men under 1500- och 1600-talen börjar en ny tanke ta form - framstegstanken, det vill säga att vi är på väg mot något bättre än vad vi har idag. Det fanns en mängd anledningar till att denna tanke skulle börja få fäste: skepp som kom hem från resor och berättade om nya fantastiska platser med vilka man kunde handla; nya teknologiska innovationer som faktiskt gjorde livet lättare för många människor (tryckpressen, glasögonen, teleskopet, navigationsintrument etc.), men också nya beteenden från de som faktiskt hade pengar. Länge var fanns inte riktigt tanken att man skulle investera sin vinst, utan några arbetade och några tog upp detta arbete i skatt, tionde eller liknande och spenderar dessa pengar på fester, mat och lyxiga kläder. Men när man började förstå att det kan vara positivt för alla om en person gör en stor vinst, så länge som denna vinst återinvesterades i företaget, så ändrades människors synsätt: istället för att det var en synd att vilja göra vinst, så blev det något bra och eftersträvansvärt. Detta - en hörnsten i det som brukar kallas "kapitalism" kom att bli en av världshistoriens viktigaste idéer, och anledningen till den enorma tillväxt som vi idag har vant oss vid.

Historikern Yuval Harari beskriver i sin bok Sapiens den kapitalistiska ekonomin som "en växande kaka". Om tänkandet tidigare följde denna logik: inget förtroende -> ingen investering -> du kan inte bygga upp ditt företag -> inga varor produceras -> inga vinster -> inget förtroende etc., så började man nu istället tänka så här: hopp om att framtiden skall vara bättre än idag -> investering -> du kan bygga upp ditt företag -> du kan tillverka varor -> du kan göra en vinst -> idag blev bättre än igår -> folk känner förtroende för ditt företag och är villiga att investera etc.

Skärmavbild 2017-09-27 kl. 06.45.31.png

 

Men om detta synsätt var så fruktbart, varför hade människor inte tänkt på detta tidigare? Faktum är att det var först vid denna tid (1500-talet) som detta synsätt blev möjligt. All ekonomisk tillväxt hänger ihop med olika former av teknologisk utveckling, och det är den ständiga teknologiska utvecklingen som möjliggör den ständiga ekonomiska utvecklingen - utan teknologisk innovation är det svårt att effektivisera processen. Men under medeltidens slut görs en mängd upptäckter som revolutionerar sättet som människor uppfinner saker och sprider denna kunskap vidare. Dels hade skeppsbyggartekniken utvecklats så långt att man nu kunde segla på öppet hav, och dels hade navigationsinstrumenten utvecklats tillräckligt för att man inte skulle vara helt utan bäring när man väl befann sig utom synhåll för land. Utan dessa tekniker hade man aldrig kunnat upptäcka exempelvis Amerika, och om inga skepp seglar iväg kan inga skepp komma hem fullastade med kryddor; ingen hade velat investera pengar i upptäcktsresorna om det inte fanns bra exempel på att man kunde bli rik på ett sådant företag. Dessutom har tryckpressen precis uppfunnits, och det blir därmed lättare att sprida kunskap och idéer, och berättelser om dessa fantastiska rikedomar. Och när den positiva spiralen väl är igångsatt, så kommer vinsterna generera förtroende, som genererar investeringar som genererar nya vinster, som genererar större förtroende. Kakan, som tidigare var statisk, har börjat att växa.

Men nya tider och nya upptäckter kräver också att de olika ekonomiska instrument man har uppdateras. Under samma tid som sjöfarten utvecklas, så utvecklas bankväsendet parallellt. Resorna var mycket lukrativa, men var fortfarande farliga och relativt osäkra investeringar. För att undvika att lägga alla ägg i en korg började investerare sluta sig samman i grupper som tillsammans ägde en liten del av många båtar, helt enkelt för att sprida riskerna. Denna typ av arrangemang är början på idén om aktiebolaget, som skall komma att revolutionera världen ännu mer. Eftersom dessa typer av investeringar är tryggare var det lättare att få banker att gå med på att låna ut pengar till lägre räntesats, vilket nog också var lättare för kyrkan att acceptera.

Vilka länder eller regioner var viktigast under denna tid?

  • Portugal. På många sätt var det Portugal som satte igång den stora expansionen, och länge hade de ett regelrätt monopol på delar av kryddhandeln på Indiska Oceanen, alltså den östra delen av handelsvägarna.
  • Spanien. Det större imperiet var dock Spanien, som lade beslag på stora delar av Central- och Sydamerika, och gjorde enorma rikedomar på grund av detta. Spanien är alltså störst i den västra delen av världen.
  • Genua (samt Venedig, Florens, dvs. Italienska stadsstater). Italien finns ju inte ännu (blir inte ett land förrän mitten av 1800-talet), utan städerna här är självständiga och självstyrande stater. Dessa stadsstater blir oerhört rika av specialisering på vissa varor (tyger i Florens, glas i Venedig) och sin inblandning i handeln med Ostasien (främst kryddor och vissa kemikalier som alun, en viktig komponent av tygindustrin), men är små och har inte möjlighet att själva stå för en ordentlig armé. När inkomsterna från handeln på medelhavet når sin höjdpunkt, investerar Genua i företag som försöker hitta nya handelsvägar. Detta är dock inget man har möjlighet att göra på egen hand, utan man låter länder som Spanien stå för mankraften och fungerar själva mer som en "riskkapitalist". Värt att lägga på minnet här är att Christofer Columbus visserligen seglade under spansk flagg - men han var ju född i Genua. 
  • Ottomanska riket. Östra medelhavet dominerades av ett muslimskt rike som påverkade prisbilden på många av de varor som Europa ville åt. Exempelvis hade det varit omöjligt att tillverka alla fina kläder och tyger som är typiska för renässansen utan turkiskt alun. Mängder av pengar gick varje år från Europa rakt in i det Ottomanska riket. När påven i Rom upptäcker alun på sin egen mark så vänds denna trend, men vissa länder fortsätter att importera alun från Turkiet, trots att detta nu blivit olagligt.

 

Referenser

Bryson, B. (2010). At home: A short history of private life. Doubleday Canada.

Harari, Y. N., & Perkins, D. (2014). Sapiens: A brief history of humankind (p. 443). London: Harvill Secker.