1500-1750

Handeln blir global

Kryddor som handelsvara

I boken Wonderland skriver historikern Steven Johnson om varför kryddorna fick så stor plats i människors medvetande. Med tanke på hur kryddhandeln förändrade världen - för det gjorde den verkligen, på många olika sätt - så kan man ju fråga sig varför människor var så benägna att inte bara få tag på, utan också konsumera kryddor. Till skillnad från vissa andra varor (tulpaner exempelvis - som vi snart skall se) så var inte kryddorna värdefulla bara för att de var svåra att få tag på eller för att priset trissades upp - de var värdefulla för att det fanns rika personer som var beredda att betala mycket för att få tag på dem.

Ibland hör man sägas att kryddorna användes som ett sätt att dölja dålig smak eller skämt kött, men det låter lite osannolikt med tanke på hur dyra kryddorna var. Om man hade råd med kryddor hade man säkerligen även råd med bra mat. Istället får man fundera lite på vad som kunde övertyga människor att lägga fantasisummor på något som egentligen är meningslöst. Men snart märker man då att frågan är fel ställd - i själva verket var kryddorna inte meningslösa, det var bara det att den funktion de spelade då har tagits över av andra saker idag.

Sjukvården var på den här tiden (vi pratar alltså om medeltidens slut och den tidigmoderna periodens början, kring 1400-1500-tal) inte alltid så lätt att skilja från andra, närbesläktade funktioner. Exempelvis hade de större hushållen något som kallades "spicer", alltså en "kryddansvarig". Här används kryddorna för att påverka den viktiga kroppsliga balansen - lite som en "hälsocoach" eller liknande skulle kunna säga idag. Eftersom man inte hade några egentliga mediciner på den här tiden, fick kryddorna istället spela denna roll; svartpeppar användes för att "bota" allt från impotens till cancer.

Johnson poängterar att kryddorna var nära knutna till idén om humörpatologin (som var den gängse teorin kring hur kroppen fungerar från antiken fram till den moderna läkarvetenskapens genombrott under andra halvan av 1800-talet), en helt ovetenskaplig (och förstås direkt felaktig) beskrivning. Det fanns få behandlingsformer, och ingen av dem var särskilt effektiv - och i det sammanhanget kunde kryddorna spela en viktig roll. Tack vare placeboeffekten kunde de till och med ha en viss positiv inverkan på människors hälsa. Ironiskt nog var det dock importen av just kryddor som spred sjukdomar som pesten från hamn till hamn under 1300-talet (smittsamma sjukdomar sprids ju som bekant relativt till hur pass mobila människor är).

Men enligt Johnson var kryddorna inte bara eftertraktade på grund av de kunde fungera som läkemedel - de hade också andra konnotationer. Framförallt var kryddorna något annorlunda, smaker man inte kunde framkalla på andra sätt. Den biologiska anledningen till att kryddor smakar starkt är för att "varna" andra att inte äta upp dem. De är ett exempel på den enorma artrikedom som de tropiska zonerna i världen kunde uppvisa. Men i tropiken var det svårt att etablera stora civilisationer - det var snarare i områden som vi västvärlden kom att kalla "Mellanöstern" (vilket är ett problematiskt, eurocentriskt begrepp, det vill säga att från Västeuropas perspektiv så låg detta område öster om Europa, men inte så långt österut som de områden längre österut som man kände till men hade ännu sämre koll på, som Indien, Kina och Mongoliet) som hade ett klimat som passade bättre för ett litet antal storkorniga grödor (som vete), som passar bättre om man vill bygga upp stora civilisationer.  På grund av detta så bildas de första högkulturerna på platser där dessa kryddor inte fanns, och tvärtom. Därför blir kryddor redan från början något exotiskt, som kom från en okänd plats, en vit plats på kartan. Inom kristendomen kom den okända "orienten" (ett annat gammalt begrepp för landet öster om de kristna delarna av världen) att bli en paradisisk plats, kanske till och med Paradiset med stort P (Edens lustgård).


Splittring av den kristna kyrkan förändrar världen

För att förstå sig på hur synen på ekonomi och vinster förändras under den tidigmoderna perioden måste man göra en avstickare till ett ämne som inte vid första anblicken har med så världsliga ting som pengar att göra - nämligen reformationen av den kristna kyrkan. 

Kristendomen går från att vara en liten trosminoritet till att bli statsreligion i Romarriket under slutet av 300-talet efter kristus. I över 1000 år är sedan den kristna kyrkan Europas absolut viktigaste maktfaktor. Men det är svårt att komma överens om exakt vad Kristus sade och tyckte, och hur de kristna riterna skall gå till. Mycket av det som idag är självklart för många kristna var man tvungen att komma överens om (att Jesus är Guds son bestämdes under kyrkomötet i Nicaea år 325, exempelvis), och i takt med detta tillkom mycket i den kristna tron som inte hade så mycket med Bibeln att göra, vilket ledde till konflikter inom kyrkan. 

Under slutet av medeltiden börjar man bygga Peterskyrkan i Rom, vilket kräver mycket pengar, och i jakten på pengar börjar man (på lokalnivå?) sälja syndernas förlåtelse (alltså att minska sin tid i skärselden), vilket upprörde många inom kyrkan. Den kristna akademikern Martin Luther i Wittenberg är en av dessa, och eftersom han dessutom verkade under den tid då tryckpressen började bli populär, och också skriver sina texter på tyska och inte latin, så blir han omåttligt populär även bland mer "vanligt folk". Efter att 1517 ha spikat upp sin kritik mot kyrkan på kyrkporten (så säger åtminstone sägnen) var han inom två år Europas mest publicerade författare och en intellektuell superkändis. Den kritik han uttryckte blev därför känd över hela Europa, och många, inte minst kungar och furstar i norra Tyskland och Skandinavien, började hålla med honom, eftersom Luther menade att det var kungen och inte kyrkan som skulle ha den politiska makten. Splittringen i kyrkan mellan de som ville förändra (protestanter) och de som ville bevara (katoliker) blev snabbt märkbar, men själva delningen i en protestantisk och en katolsk kristendom skulle ta lång tid, och skörda många liv. Bland annat krigar i stort sett hela Europa med varandra under tre decennier i det så kallade trettioåriga kriget. Först 1648, det vill säga 131 år efter Luthers första försök att kritisera kyrkan, är de största konflikterna mellan protestanter och katoliker över - men utan att någon vinner. Man bestämmer sig helt "enkelt" för att man tycker olika i frågan, och än idag är det ju staterna själva som bestämmer vilken statsreligion.

Vissa forskare, som exempelvis David Starkey, menar att Reformationen kan jämföras med andra extrema religiösa rörelser, som exempelvis IS försök att bilda en stat, och att det var en enormt blodig och skoningslös process där man gjorde upp med det invanda och med det som människor tyckte var rätt och fel. I de länder som blev protestantiska har Reformationen ofta uppfattats som en rättfärdig uppgörelse med den korrumperade katolska kyrkan, men då gäller det att komma ihåg att alla extremister tänker sig att deras handlingar är rättfärdigade, oavsett hur många liv som går till spillo. Man kan också se detta i den protestantiska vanan att skriva Reformationen med stor begynnelsebokstav som om den är självklar - som om det vore självklart att kyrkan borde reformeras. Detta är ju i själva verket en värdering om vem som har rätt och fel som vi brukar försöka hålla oss ifrån i historieämnet (med vissa undantag).  I England, som hade sin egen reformation av helt egna skäl, kom detta att bli något som liknar den situation som Storbritannien har idag med Brexit, uttåget ur den Europeiska unionen, och början på Storbritanniens väg mot sin storhetsperiod på 17- och 18oo-talet.

Detta var som sagt inte en ekonomisk utveckling, men Luthers reformation innebar en brytpunkt som kommer att påverka även ekonomin under lång tid framöver, på sätt som är både tydliga (att kungarna i protestantiska länder konfiskerar kyrkans tillgångar) och mindre tydliga. Delvis innebar den Lutherska reformationen en förändring i mentalitet (det vill säga hur man tänkte och såg på saker och ting) och i relationen mellan olika kungariken, men historikern Richard Lachmann har också poängterat att  reformationen framför allt kom att "stöka till det" mellan olika grupper med makt - prästerskapet, adeln och kungahuset - vilket fick olika konsekvenser i olika länder, men där resultatet blir i stort sett det samma: uppkomsten av de tydliga och självständiga stater som vi har i Europa idag.


Det stora missförståndet om vad som gör ett land rikt (Merkantilism?)

En fascinerande aspekt av den stora ekonomiska expansionen som sker i västra Europa under 1500-talet är hur farligt det är för ett land att bli rikt. Detta låter osannolikt - och går också tvärt emot de flesta länders ekonomiska politik under denna tid - men faktum är att det är just det som händer med det största och mest framgångsrika av alla upptäckarerans imperier - Spanien. 

När Adam Smith, grundaren av den moderna nationalekonomin, långt senare (på 1770-talet) skulle försöka sammanfatta det ekonomiska tänkandet under upptäckareran, så var han inte så särskilt imponerad, snarare föraktade han det som han menade felaktiga ekonomiska synsätt som präglade perioden. Han kom att kalla detta synsätt för merkantilism (en term som dock inte användes under den period den beskriver). Det var ett synsätt som präglades av den gamla, statiska ekonomiska modell som länge hade verkat rätt rimlig (eftersom de ekonomiska förutsättningarna faktiskt inte hade ändrats nämnvärt på många, många hundra år), nämligen att ekonomin ("kakan" från förra avsnittet) hade en fixerad storlek, och att det enda sättet att bli rik i en sådan ekonomi var att bli det på någon annans bekostnad. Därför var merkantilismen aggressiv, som ett ekonomiskt "rovdjur"; alla de stora länderna strävade efter att hålla sin import liten och export stor, och etablerade kolonier på andra kontinenter, som enbart fanns till för att exploateras och sugas rena på naturresurser utan att något av dessa rikedomar egentligen tillföll de som ursprungligen bodde i regionen. Allt som spelade roll, allt som gjorde ett land rikt var ansamlingen av silver och guld. En positiv handelsbalans fick man genom att göra det billigt för andra att importera ens varor, och med tullar göra det dyrt för det egna folket att importera från andra länder. Båda dessa fenomen - jakten på ädla metaller och uppsättandet av tullar för att kontrollera handeln - ansåg Smith var dåliga för tillväxten och en grogrund för konflikter och krig.

Merkantilister, menade Smith, var bara ute efter att göra en av parterna rik; precis som enligt det gamla bibliska synsättet kan man merkantilisten göra sig rik på bekostnad av andra. Men detta är ett fundamentalt missförstånd av vad "rikedom" egentligen är. Smith hävdade att pengar enbart är det samma som rikedom för enskilda individer, men för hela länder är rikedom snarare något som mer liknar det vi idag kallar bruttonationalprodukt, det vill säga summan av allt som produceras i ett land varje år.

Det främsta exemplet på vad som kan hända om man styr ekonomin efter merkantilistiska principer var det som hände i Spanien på 1500-talet. Spanien låg i början av 1500-talet bra till för att bli världens mäktigaste nation. Man hade sponsrat expeditioner som upptäckt nya världsdelar, och hade börjat kolonisera dessa. När Spanien hade  sökt sig ut på världshaven hade man varit på jakt efter nya handelsvägar (och att sprida kristendomen), framförallt till kryddhandeln i  Indien. Men på vägen snubblade man över något helt annat - ett berg av silver. Cerro Rico, ett berg strax utanför Potosí i dagens Bolivia, skulle komma att generera enorma mängder silver till Spanien. Dessa passade Spanien utmärkt, eftersom den valuta man använde under denna tid var just silvermynt. Ca 150 000 000 kg silver kom att fraktas från Sydamerika till Spanien under 1500-talet. Men effekterna av detta blev inte, som man kan tro, att landet blev rikare - utan tvärtom så skulle Cerro Rico bli det spanska imperiets undergång.

Det här är så märkligt att vi måste ta ett steg tillbaka och fundera lite på hur det ens är logiskt möjligt. Men faktum är att det inte bara är möjligt - det är till och med sannolikt att stora rikedomar kommer att skapa större problem för ett land än de eventuella vinster man gör, i alla fall om de kommer plötsligt. Svaret finns förstås inte i pengarna i sig, utan hur man väljer att spendera dem, och vad som händer med resten av det ekonomiska "ekosystemet" när det översköljs med nytt kapital.

All tillväxt handlar om tilltro till morgondagen och att människor känner tillräckligt stark sådan tilltro för att våga satsa sina pengar i hopp om att de kommer att växa.För att man skall våga investera eller starta företag i ett land så måste det dock finnas institutioner som tillvaratar ens intressen, exempelvis en självständig domstol och en lagstadgad äganderätt som respekteras av staten. Ekonomerna James A Robinson och Daren Acemoglu hävdade i sin inflytelserika bok Why Nations Fail att just demokratiska rättigheter är en förutsättning för en stabil ekonomi. Dessutom "smittar" demokrati av sig på ekonomin och tvärtom. Om det ekonomiska systemet är uppbyggt kring transparens, frihandel och likhet inför lagen, kommer detta att påverka hur människor tänker även kring det politiska styret i ett land; om det politiska systemet är uppbyggt på demokratiska principer, kommer detta tankesätt såklart även att påverka den ekonomiska politiken. 

Men bor man i ett odemokratiskt land som plötsligt och oväntat hittar en råvara som gör landet oerhört rikt - exempelvis olja eller ädla metaller - så finns inte något incitament (anledning) för staten att införa demokrati. Om man inte är beroende av medborgarnas skatteinbetalningar eller företagens momsinbetalningar, så finns det en risk att staten inte heller känner sig ansvarig inför medborgarna eller näringslivet när det gäller hur pengarna spenderas och fördelas. Därför innebär alltid dessa plötsliga upptäckter av exempelvis olja ett orosmoment och ett hot mot befolkningens inflytande i landet. Ett modernt exempel på detta är oljeländer som Saudiarabien, men fenomenet är långt ifrån nytt. Dessutom finns det såklart länder som inte passar in på detta mönster - Kina och Norge är två exempel som ligger nära till hands. Kina är exempel på ett land som är odemokratiskt (demokratiindex 3,14 av 10) men ändå har en välfungerande ekonomi som spelar på liknande spelregler som kapitalistiska marknadsekonomier. Norge, å sin sida, är ett exempel på ett demokratiskt land (demokratiindex 9,93 av 10) som blev obeskrivligt rikt mer eller mindre över en natt när man 1969 hittade olje- och gasfältet Ekofisk i Nordsjön. Men dessa länder är undantagen som bekräftar regeln. Andra oljeländer har helt andra demokratiindex, som Kuweit (3,85), Oman (3,04), Förenade Arabemiraten (2,75) och Libyen (2,25), och de flesta kommunistiska regimer har en långt mycket sämre ekonomisk utveckling än Kina (plats 3 på FNs världsranking av BNP, på vilken Sverige innehar plats 21), exempelvis Vietnam (plats 55), Kuba (plats 65), Nordkorea (plats 113) och Laos (plats 135). Detta, att naturresurser kan vara lika mycket en förbannelse som en välsignelse brukar kallas resursförbannelse.

När tilltro inte finns

I boken Sapiens beskriver författaren Yuval Noah Harari ett tänkt scenario där han jämför en investerare i Spanien med en i Nederländerna under 1500-talets slut. I Spanien skulle den som satsade pengar på statliga obligationer förmodligen aldrig se sina pengar igen. Den spanska kungen använde i stort sett hela statskassan till olika former av religiöst färgade krig, och denna typ av "onödiga" krig brukar sällan vara lönsamma, snarare tvärtom. De investeringar som rika personer gör kommer därför inte att generera någon avkastning. Dessutom kan man inte heller stämma kungen, eftersom det är kungen som styr över rättsväsendet. Däremot riskerar man att tvingas ge nya lån till staten, under hot om våld. Någon respekt för äganderätten finns inte, och därmed få anledningar för den som är rik att investera sina pengar inom landet.

I Nederländerna finns för det första ingen enväldig kung (det finns faktiskt ingen kung alls, då Nederländerna är en republik mellan 1581 och 1795) som styr över rättsväsendet, men däremot finns en tydligt etablerad juridisk äganderätt. Dessutom spenderar Nederländerna sina pengar på sådant som ger avkastning (exempelvis handel via Ostindiska Kompaniet VOC), eftersom mycket av statskassan består av lån som behöver betalas tillbaka. Resultatet blir att Spanien, som egentligen är både rikare och mäktigare än Nederländerna, sakta men säkert gör slut på sina pengar, och de människor som faktiskt hade pengar i Spanien, smugglade ut dessa för att investera dem på marknader där de faktiskt kunde få avkastning - inte minst på börsen i Amsterdam.

Men i 1500-talets Spanien förstod man inte att det var detta som hände. Precis som Adam Smith senare skulle inse, så hade man i Spanien inte förstått skillnaden mellan ”pengar” (exempelvis det silver man fraktade hem från Cerro Rico) och ”rikedom”. Silvret hade gjort Spanien rikt för stunden, men ju mer ”pengar” man pumpade in i ekonomin, desto mer minskar de i värde, eftersom de inte var kopplade till en reell ökning av landets ”rikedom” (dvs. Produktion och handel). Resultatet blev en av världshistoriens mest kända inflationskriser. I Europa, där priserna hade varit relativt stabila under många hundra år, sköt de plötsligt i höjden.(Allen 2011) Och eftersom den spanska kronan (staten) inte förstod vad som hände reglerade man inte skatteuttaget, vilket gjorde att man fick in mindre och mindre pengar till statskassan. Till slut var man tvungen att gå bankrutt - dvs att erkänna att man som land inte kunde betala tillbaka sina lån. Under andra halvan av 1500-talet gjorde man detta 1557, 1560, 1575 och 1596, och problemen skulle fortsätta i oförminskad styrka under nästkommande århundrade. Detta skulle innebära början på slutet för såväl Spaniens världsherravälde, som för de rika stadsstater i Italien, framförallt Genua, som stödde Spanien ekonomiskt.

Äganderättens historia

1999 sammanträdde The African World Reparations and Repatriation Truth Commision i Accra i Ghana. Kommissionens uppdrag var bland annat att räkna upp hur mycket Europa var skyldig Afrika för allt de europeiska staterna utsatt kontinenten för under de senaste 400 åren. Slavhandel och kolonialisering, Apartheid och rasism - listan kan göras lång över de övergrepp som kontinentens befolkning fått utstå. “Böteslappen” till Europa landade på 6,4 miljoner miljarder (eller 6453 triljoner) omräknat till svenska kronor. Det kan låta som en fantasisumma (eftersom bruttovärldsprodukten, dvs BNP på global nivå, brukar ligga på mellan 50 och 80 000 miljarder dollar, eller ca 670 triljoner svenska kronor ). Hur kan det komma sig att en kontinent kan komma med ett sånt påstående - och vad i all världen har Europa sysslat med de senaste 400 åren för att åstadkomma detta?

Att det idag är en stor skillnad mellan exempelvis västländer och länder i Afrika, Sydamerika och Asien är vida känt. Frågan många historiker ställt sig är då förstås: “varför har väst blivit så mycket rikare än andra delar av världen?”. Det där är en fråga som naturligtvis inte är särskilt lätt att svara på, och olika historiker har kommit fram till olika svar. Ett vanligt svar är det som presenterades i Why Nations Fail - nämligen att demokratin är det som gjort väst så framgångsrikt. Frågan är om detta svar är rätt eller tillräckligt. Låt oss ta ett exempel - Nordamerika och Sydamerika.

Skärmavbild 2017-11-15 kl. 12.56.18.jpg

Om man skulle få för sig att jämföra dagens Sydamerika med dagens Nordamerika (och det är sånt där som historiker ofta får för sig att man skall göra) så skulle man snabbt kunna identifiera att Nordamerika (dvs. USA och Kanada) verkar ha lyckats klart bättre med det mesta: USA och Kanada är välfungerande kapitalistiska demokratier, och USA är ju dessutom förmodligen världens mäktigaste land. Dessutom är hela kontinenten uppdelad på endast två länder, som lyckats hålla ihop internt under lång tid.

Sydamerika, å andra sidan, är splittrat på en mängd olika sätt. Dels består kontinenten av inte mindre än 12 länder, och de allra flesta av dem har mer eller mindre stora problem med det politiska styret, mänskliga rättigheter, fattigdom och den inhemska ekonomin.

Givet detta kan man få för sig att Sydamerika är fattigare på naturresurser än Nordamerika - för det är väl sånt som olja, guld, diamanter etc. som gör ett land rikt? Nej, så verkar det faktiskt inte förhålla sig. Det kan nämligen vara så att just ett överflöd av naturresurser gör ett land fattigt - och fattiga länder med mängder av exempelvis mängder med olja finns det gott om i Sydamerika (Venezuela har exempelvis världens största oljereserv).

Den stora skillnaden mellan Nordamerika och Sydamerika kan spåras tillbaka till 1500-talet, när Spanien och Portugal började “upptäcka” världen. Spanien, som hade ständiga problem med att få statsbudgeten att gå ihop, var alltid på jakt efter snabba pengar, och i Sydamerika hittade man en, som det verkade, outsinlig resurs av i synnerhet silver. Tyvärr (för Spanien) var det mesta av kontinenten redan upptäckt av de som bodde där, och dessutom styrdes stora delar av Sydamerika av stora kungliga imperier (inte helt olikt Spanien själv), som utnyttjade ett kuvat folk för att utvinna de naturresurser som fanns. Dessa imperier lyckades Spanien dock besegra, men man behöll det ojämlika och orättvisa system som människorna där redan var vana vid. Spanska kungen ägde all mark, men lät adelsmän från spanien styra över förläningar och uttnyttja den lokala arbetskraften. Någon egentlig äganderätt fanns inte - ja förutom för kungen av Spanien då - och inte heller var man intresserad av att bygga upp områdets inhemska ekonomi eller infrastruktur, man ville helt enkelt bara åt så mycket av regionens rikedomar som man bara kunde.

I Nordamerika såg läget helt annorlunda ut. Egentligen var nog inte England sådär jättesugen på att kolonisera just i norr, men eftersom det rika Sydamerika redan var paxat av Spanien och Portugal så var man så illa tvungen. Mängder med människor flyttade från Spanien till Sydamerika, men att få engelsmän att flytta till Nordamerika var inte riktigt lika lätt. Regionen var ogästvänlig, klimatet inte det bästa och dessutom fanns en mängd stammar av “indianer” som inte direkt tog emot med öppna armar. För att locka människor att ändå göra den strapatsfyllda resan över Atlanten så lovade man att ge bort land till de som anlände. För en fattig person i England var det en dröm att äga land, vilket fick många att våga språnget. Redan från början ägdes alltså kolonierna av de som bodde på marken (de fick dessutom ett ordentligt kontrakt som bevisade att de ägde marken9, vilket naturligtvis fick positiva effekter. Äger man land har man något att kämpa för, och man tenderar att ta väl hand om det (delvis för att vi ofta identifierar oss själva med det vi äger), och man har dessutom något som kan fungera som säkerhet för ett eventuellt lån, så det var lättare för människor i Nordamerika att få tag på kapital med vilket de kunde få verksamheten att växa. Dessutom krävdes det att man ägde mark för att man skulle få vara med och bestämma, och för att kunna bli vald till offentliga ämbeten, men eftersom de flesta ägde mark (10ha var ett standardmått på det man kunde bli tilldelad), så hade de flesta också rätt att vara delkaktig i samhället.

När Nordamerika på 1700-talet börjar bryta sig fria från den brittiska kolonialmakten så är det därför väldigt klart vem som äger vad, och det blir inte några interna konflikter kring hur landet skall fördelas. Det finns också av samma anledningar en mycket bra grogrund för verklig demokrati, och fördelningen av landets resurser var förhållandevis rättvis och jämlik.

Men i Sydamerika, som på 1800-talet försökte enas på samma sätt fanns ingenting av detta. Man gick från att kungen av Spanien ägde allt till att ingen gjorde det. Hur skulle marken fördelas? Eftersom det redan fanns en elit på plats som hade ansvarat för vissa områden så övertog de makten över dessa. Men den fördelningen var ju förstås i grunden orättvis - och gjorde den politiska situationen på kontinenten instabil. Adelsmän krigade med varandra om makten över marken, medan befolkningen inte hade något att säga till om eller ta del av. Därför fanns bara grogrund för socialism och diktatur.

Det som skiljer dessa exempel åt är alltså äganderätten.. Ända sedan vi är väldigt små känner vi en stark lust att äga saker, och kan bli väldigt känslosamma om någon förnekar oss det vi tycker att vi har rätt till. Våra ägodelar blir också mer värda för oss bara för att vi äger dem - något socialpsykologer och ekonomer brukar kalla “the endowment effect”. Detta kan förklaras av att vår hjärna kopplar ihop det vi äger med vår identitet, och att det därför blir lite som att man säljer sin “själ” när man gör sig av med sina ägodelar.

En stark och tydligt definierad äganderätt kan, som vi har sett, förklara att Nederländerna vinner över det mycket starkare Spanien, eller att Nordamerika blir mycket rikare än Sydamerika, trots att det är i Sydamerika de stora rikedomarna finns. Dessutom har äganderätten länge varit förknippad med framväxten av demokrati. När filosofen John Locke försöker dra upp riktlinjer för hur de nordamerikanska kolonierna skall styras så beslutar han att man enbart skall få representation i lokalmakten om man äger mer än 50ha mark. I Sverige ser det likadant ut; långt in på 1900-talet finns regler om att du måste äga fastigheter och/eller mark till ett visst värde för att får rösträtt (fram till 1907) eller vara valbar (fram till 1932).

 

FöretagandetS historia

När vi tänker på modern kapitalism finns förstås företagen och företagandet hela tiden i centrum. Företaget som uppfinning - en “juridisk person” som får låna pengar och sluta avtal, där ägarna får ta del av företagets vinster men inte är personligt ansvariga för deras förluster, är en oerhört viktig del av det som får den moderna ekonomin att hela tiden växa. Man skulle kunna tro att företag har funnits så länge som vi haft behov av dem, men faktum är att det är först under 1600-talet som företag i en modern mening dyker upp. Här kommer jag att ta upp det första och största av dessa: VOC, Nederländernas Ostindiska Kompani. Men för att vi skall förstå företagens roll måste vi först reda ut varför det var just västerländska företag som kom att sätta den ekonomiska agendan. Det handlar (tyvärr) inte om det som gjorde exempelvis Nordamerika så framgångsrikt, alltså frihet och äganderätt, utan om betydligt mer tveksamma egenskaper.

Som vi såg i förra avsnittet finns det en mycket tydlig linje mellan äganderätt, stabila och pålitliga institutioner och kapitalism. Men det är lätt att från ett västerländskt perspektiv förföras av tanken att vi på något sätt i väst hittat en mer moralisk väg - att vägen mot materiellt välstånd också är vägen mot demokrati och mänskliga rättigheter. Just en sådan koppling gör ju också författarna bakom boken Why Nations Fail som nämndes ovan; framgångsrika ekonomier kräver demokratiska institutioner.

Men, man kan som sagt av detta förledas - förföras - att framkalla bilden av kapitalismen som en delvis moralisk idé, en tanke som vi ser exempel på överallt i dagens samhälle. Men kapitalismen är inte moralisk, eller omoralisk heller för den delen. Kapitalismen är amoralisk - den saknar helt en moralisk dimension. Kapitalism är ett system, ett spel som gynnas av sådant som också gynnar demokratier, i alla fall under 1900- och 2000-talet. Men som i alla spel så har kapitalismen förlorare, och det är tydligt inte minst under den tidigmoderna perioden. När kapitalismen dyker upp i sina tidigare former är den allt annat än demokratisk, allt annat än human. Det handlar om det brutala utsugandet av ursprungsbefolkningar, förslavandet av miljontals människor och - häpnadsväckande nog - avfyrandet av människor från kanoner. Det är kapitalism, våld och tvång i förening: krigskapitalism.

Även om vi idag alltså brukar koppla ihop lyckade kapitalistiska länder med liberala (frihetliga) idéer som äganderätt, stabila institutioner och demokrati, så är det verkligen inte från liberalismen som kapitalismen stammar. I boken Empire of Cotton så visar författaren Sven Beckert hur mörk det tidiga företagandets historia är. Istället för idéer om frihandel och fri konkurrens - det vi idag förknippar med kapitalism - så var de tidiga företagen beroende av tre saker: med tvång övertaget territorium, exproprieringen av detta territorium och av människor, med slavar som arbetskraft. Detta känner vi igen som kolonialism och imperialism - men vi glömmer ofta att det till en början var företag, inte stater, som ägnade sig åt denna typ av beteende. Företagen hade sina egna arméer, och utropade sig till härskare över egna territorium, och även om de ofta hade sitt ursprung i en stat, och visst stöd därifrån, var det privatpersoner som med våld genomförde agendorna för privata intressen. Och medan Europa och USA moderniseras och industrialiseras för att slutligen demokratiseras, så gäller dessa nya moderna värden inte alla. När länder som Storbritannien, Frankrike och Belgien utvecklats till moderna kapitalistiska demokratier, så är deras kolonier (Indien, Algeriet och Kongo) regimer som styrs brutalt och utan empati för subjekten, och det långt in på 1900-talet.

Ett annat märkligt beteende som dessa företag ägnade sig åt var att de attackerade varandras fartyg, och försökte sänka och plundra dem. Ofta hade man bestämt detta med sitt egen lands härskare, och betalade dessutom delar av bytet till staten. Att ägna sig åt detta utan tillstånd bestraffades med döden, men att göra det med tillstånd var en viktig del av företagens kommersiella strategier.

Att man stod ut med den typ av kognitiva dissonans som det innebar att dels modernisera sitt eget land och dels behandla människor i kolonierna på ett extremt inhumant sätt handlar till stor del om pengar - och att man har gjort sig ekonomiskt beroende av sina kolonier. För till en början älskade man det i Nederländerna, och sedan lika mycket i England (skriv sen om när det gick för långt, Bryson).  Ostindiska kompaniet i Nederländerna (VOC) finansierades exempelvis av rika personer som ville skicka skepp till kryddmarknaderna, men som inte hade lust att ruinera sig om skeppet gick i kvav. Därför gick man ihop i ett större företag och skickade tillsammans ett större antal skepp - och delade på såväl vinst och förlust. Detta var i och för sig inget nytt - det hade man gjort i bland annat Venedig på 1500-talet - men det nya var att det var tänkt att företaget skulle finnas kvar länge, även när skeppen hade kommit tillbaka hem med sin värdefulla last. Ca 1000 aktier utfärdades, och vem som helst fick köpa en andel eller en del av en andel. Företaget hade monopol på all handel med länderna kring Indiska Oceanen, och senare även Västindien (i Centralamerika), och gjorde Nederländerna, handelsmannaklassen men alltså också helt vanliga privatpersoner som ägde aktier i företaget väldigt rika.

Man skall dock komma ihåg att detta var alldeles i början av företagandets historia, och man hade väl inte helt förstått hur man borde strukturera upp ett sådant här företag. Exempelvis gick i stort sett hela vinsten till aktieutdelning och mycket lite återinvesterades i företaget. Däremot hade man redan 1602 förstått något som visade sig vara en mycket bra idé: the limited liability company (LLC), vilket ungefär motsvarar det vi i Sverige kallar aktiebolag. Detta innebar att man som delägare i företaget inte ansvarade för mer än sin investering - gick företaget i konkurs var man alltså inte personligt ansvarig för företagets skulder. Detta gjorde det mycket enklare och mer lockande att investera, även för de som inte var jätterika. Detta, att många fler fick ta del av vinsterna från exporter och importer kan man se som en sorts demokratiseringsprocess.

I stort sett i samma ögonblick som aktierna i VOC utfärdades så uppstod en sekundärhandel med själva aktierna. Att köpa och sälja aktier i dessa företag blev ett sätt för privatpersoner att investera sina besparingar, och detta kan kanske förklara att man lät företagen bete sig som stater så länge;  så länge avkastning utgick så skärskådades inte de metoder med vilka företagen tjänade ihop sina vinster. Det skall dröja ett kvarts millennium, in på 1850-talet, innan staterna i Europa börjar inse att man kanske inte ska låta företag göra det som egentligen stater gör bäst (mer om detta i nästa avsnitt), dvs föra krig, ta över territorium och förslava de som bor där.

Med sekundärhandeln, som efter hand kom att utspela sig i vad som i praktiken var världens första moderna börshus, kom också en hel del nya innovationer gällande finansiella produkter och strategier. Man kunde exempelvis handla med s.k. “futures” och “options”, och man kunde utnyttja kollektiv psykologi och “blanka” en aktie, kanske samtidigt som man gör en “bear run”. Allt detta är komponenter i den stora kraschen 2008 - olika sätt att laborera med aktiehandeln som är mer eller mindre lagliga eller olagliga, och framförallt framhäver en av de viktigaste aspekterna: finanser är en form av vadslagning,  som kan brukas och missbrukas.

John Law - världens första miljonär

Men även aktier var ju något ganska nytt, och det skulle komma att göras många misstag innan man förstod hur en stabil aktiemarknad skulle utformas. I Nederländerna började man exempelvis handla med tulpanlökar, vilket ledde till spekulation och mani och människor med mycket pengar lade enorma summor på att köpa dessa lökar i förhoppning av att kunna sälja dem vidare med vinst, men tulpanmanins omfattning och konsekvenser har överdrivits grovt av senare historiker som någon sorts kapitalismens “läxa”. I själva verket så fick Tulpanmanin inga större effekter på landets ekonomi. Annat var läget i Frankrike under samma tid.

Irländaren John Law försökte under 1600-talets slut kopiera och förfina den Nederländska aktiehandeln och letade efter en lämplig kung att övertyga om att införa det kan kallade sitt “System”. Efter några misslyckade försök lyckades han övertyga den franska staten om att starta ett enormt bolag som skulle exploatera den del av Nordamerika som Frankrike fortfarande kontrollerade (ca ⅓ av det som idag är USA). Precis som i Nederländerna ville han få igång en aktiehandel med företagets andelar, men till skillnad från Nederländerna fortsatte han att skapa fler och fler aktier. På den här tiden var inte skillnaden mellan privat och statligt så tydlig som idag (kanske mycket på grund av John Law), och Law var alltså såväl chef för företaget (som brukar kallas The Mississippi Company), som:

  • chef för skatteverket (eller motsvarande)
  • ansvarig för statsskulden (motsvarande svenska Riksgälden)
  • chef för myntverket och dess mynttillverkning (26 fabriker)

Dessutom ägde han ca 100 000 000 i aktier i företaget, 12 herrgårdar samt ett flertag plantager i Louisiana (idag en delstat i USA). Att han som ansvarig för myntverket och skatteverket kunde påverka hur det skulle gå för företaget ansågs inte vara ett större problem. Hade detta utspelat sig idag hade det varit som om Donald Trump anställde Jeff Bezos (VD för Amazon) som finansminister, sålde ut den offentliga sektorn till Amazon, gjorde Bezos till chef för FED i New York (motsvarar Sveriges Riksbank) och dessutom lät honom trycka upp hur mycket pengar han ville i landets sedeltryckerier. Det låter naturligtvis osannolikt, men under 1700-talet hade normerna kring privat och offentligt alltså inte riktigt satt sig.

Intresset hos den franska befolkningen att köpa (och sälja) aktier i företaget var dock precis som i Nederländerna mycket stort, och aktiernas värde ökade från 500 livres till som mest 15 000. Men när människor efter hand börjar bli misstänksamma kring Mississippiföretagets förmåga att göra något av det som egentligen mest var ett träsk i södra Nordamerika så sjönk aktiens värde lika fort som det stigit. För att stabilisera priset så lät Law staten köpa mängder av aktier i företaget, vilket fungerade på kort men inte på lång sikt. Till slut hade mängder med människor förlorat sina besparingar, och det redan rätt fattiga Frankrike satt nu med en hög värdelösa aktier i kassakistan istället för pengar. Resultatet är att franska staten är i stort behov av pengar, vilket tvingade kungen att göra det man på den här tiden ogärna gjorde, nämligen att sammankalla parlamentet och be dem att besluta om nya, högre skatter. Det var detta som utlöste den franska revolutionen, som vi kommer att ta upp i ett senare avsnitt.

Bomullsindustrin globaliseras

Kommer snart...


Källor

Beckert, S. (2015). Empire of cotton: A global history. Vintage.

Bryson, B. (2010). At home: A short history of private life. Doubleday Canada.

Boissoneault, Lorraine (2017). "There Never Was a Real Tulip Fever", Smithsonian.com

Ferguson, N. (2008). The ascent of money: A financial history of the world. Penguin.

Ferguson, N. (2012). Civilization: the West and the Rest. Penguin.

Ferguson, N. (2012). Empire: How Britain made the modern world. Penguin UK.

Hanley, R., & Paganelli, M. P. (2014). Adam Smith on Money, Mercantilism, and the System of Natural Liberty.

Harari, Y. N. (2015). Sapiens: En kort historik över mänskligheten. Natur & Kultur.

Johnson, S. (2016). Wonderland: How Play Made the Modern World. Pan Macmillan. Resonemanget om kryddors betydelse hämtar Johnson bland annat från Jared Diamonds bok Guns, Germs and Steel.

Lachmann, R. (2010). States and power (Vol. 5). Polity.

Robinson, A. D., & Acemoglu, R. (2012). Why nations fail. The Origins of Power, Prosperity and Poverty, Nueva York.